Konstkritik av Hans Janstad
Färgens förälskelse
Spröda, växtliknande linjer, som i en sorts varp, i en väv av ljus och mörker. Eller som en Ariadnetråd i en tillvaro där vi tryggt kan hitta hem. Är det en trådsmal livlina som vecklas ut för våra ögon? I varje fall är det skimrande ljus med något av norrskenets magi som uppenbarar sig i Birgitta Nordins målningar, i akryl och akvarell.
Förutom att vara konstnär så är Birgitta Nordin också präst – något som märks i innerligheten i hennes verk. Och visst kan man predika med färg liksom med ord. Eller båda delar. För att fortsätta med liknelserna. Det finns i hennes målningar ett färgens evangelium, en konstens trosbekännelse.
Birgitta Nordin har sitt ursprung i Skellefteå, men är sedan 2017 bosatt i Härnösand där hon också arbetar. Hon benämner sig som autodidakt, men har genomgått många kurser i olika målerisätt och utställt i ett tiotal år, både hemmavid och utomlands. Så det där med självlärd kan sättas inom parentes och 2011 var hon med och startade konstnärsföreningen Lycksele Ateljé i Lycksele.
Enligt Birgitta Nordins egna ord så målar hon abstrakt med figurativa drag. Som i akvarellen ”Allt uthärdar den”. I stjälken till rosen, blomman, finns ordet ”uthärdar” sammanfogat. Blomman, människan, individen. Och allt klarar vi. Ett påstående, men samtidigt en förhoppning. Ett måste. Vi måste tro på det bästa.
Målningen ”Light In The Dark” med sina rödockra färgtoner, är en sorts fortsättning på temat. Här sträcker sig rosen, blomman, upp mot ett ljusblått fönster med en diffus corona av himmelskt ljus. Det för tanken till det lilla vindsfönster som Vincent van Gogh blickade upp mot efter att dödligt ha skottskadats ute på ett fält i Auvers sur Oise. Han såg den bländande blå himlen som ett titthål till evigheten. Han, liksom Birgitta, var en predikant i både ord och bild.
Förhoppningsvis finns det ett svar på alla svåra, tunga frågor. Det ges kanske i den varmt röda målningen ”Let´s Come Together”. Den är mjukt tonsatt, som en orientalisk matta och i den koloristiska väven dyker rosen, blomman upp, som ett naturligt element. Och visst måste vi komma tillsammans.
Birgitta Nordin har i samtal om konsten förklarat att hennes ”önskan när konsten delas vidare är att den får stämma till eftertanke och reflektion”.
Ja, ensamma är vi svaga. Tillsammans är vi starka. Starka som i den ljusstrålande, nästan altarliknande, målningen ”All You Need Is Love”. För finns det något starkare än kärleken? Kärleken till nästan, kärleken till var och en. Kärleken till den närmaste.
Följdriktigt avslutas denna bildkavalkad med en målning betitlad ”Bless Me”. Välsigna mig. Många uppåtsträvande linjer. Varpen av ljus och skugga. Rosen finns med. Som uttrycker verklighet i det stundom abstrakta livet. Som ett hoppets slutord.
Hans Janstad, konstkritiker
International Association of Art Critics (AICA)
Konstkritik av Stig-Åke Ståhlnacke
Nästan all bra konst som jag mött har vuxit fram ur nyfikenhet. Det är den drivfjäder som öppnar så många portar mot det okända, inte sällan det härliga och i bästa fall överraskande.
Sökandet, trevandet, kan bli det lyckligaste i en människas liv. För en konstnär är ”finnandet” ett underbart mål. Eller i vart fall ett delmål. Jag skulle vilja påstå att det som konstnären i lyckliga stunder finner är som barnets känsla när det hittar ett rikt och vackert stånd av nyss utslagna liljekonvaljer.
När jag ser konstnären Birgitta Nordins fantastiska och otroligt rika och sammansatta bilder så erfar jag den lyckokänslan. Hon låter sig inte hejdas, låter bra skapelsens flöde fortsätta. Så träder konstverk för betraktaren som inte nöjdförklarar sig, utan som i stället hela vägen förbryllar och stimulerar mig.
Birgitta Nordin gör något med mig med sina bilder, något som får mig att känna en berusande glädje. Hon låter sitt måleri starta ett sinnenas porlande poesi.
Det talas numera om ett ”flöde” när man talar om konst i någon form. Ordet ”flöde” är ett bra ord tycker jag. Bra när man vill beskriva en rik flod av lycka som strömmar och bara fortsätter att strömma genom konstverket och betraktaren.
Sådan är min känsla av de bilder Birgitta Nordin visar upp. Det jag upplever som det bästa med hennes konst är att hon så totalt verkar kunna släppa kontrollen, för att bara låta magins kärleksfulla glädje få plats.
Då bor lyckan nästgårds.
Stig-Åke Ståhlnacke, konstkritiker
International Association of Art Critics (AICA)
Media
birgittanordinart.com 