Konstkritik

Tack till konstkritiker Stig Åke Stålnacke!

Nästan all bra konst som jag mött har vuxit fram ur nyfikenhet. Det är den drivfjäder som öppnar så många portar mot det okända, inte sällan det härliga, och i bästa fall överraskande.

Sökandet, trevandet, kan bli det lyckligaste i en människas liv. För en konstnär är ”finnandet” ett underbart mål. Eller i vart fall ett delmål. Jag skulle vilja påstå att det som konstnären i lyckliga stunder finner, är som barnets känsla när det hittar ett rikt och vackert stånd av nyss utslagna liljekonvaljer.

När jag ser konstnären Birgitta Nordins fantastiska och otroligt rika och sammansatta bilder så erfar jag den lyckokänslan. Hon låter sig inte hejdas, låter bara skapelsens flöde fortsätta. Så träder konstverk för betraktaren som inte nöjdförklarar sig, utan som i stället hela vägen förbryllar och stimulerar mig.

Birgitta Nordin gör något med mig med sina bilder, något som får mig att känna en berusande glädje. Hon låter sitt måleri starta ett sinnenas porlande poesi.

Det talas numera om ett ”flöde” när man talar om konst i någon form. Ordet ”flöde” är ett bra ord tycker jag. Bra när man vill beskriva en rik flod av lycka som strömmar och bara fortsätter att strömma genom konstverket och betraktaren.

Sådan är min känsla av de bilder Birgitta Nordin visar upp. Det jag upplever som det bästa med hennes konst är att hon så totalt verkar kunna släppa kontrollen, för att bara låta magins kärleksfulla glädje få plats.
Då bor lyckan nästgårds.

Stig Åke Stålnacke
International Association of Art Critics (AICA)

%d bloggare gillar detta: